hans röst är helt.. :drool: hah
och han är ju snygg som få också.
tisdag 24 maj 2011
söndag 22 maj 2011
arvika duuuude
är hemma i arvika, det är tomt utan min nemo.
jag saknar honom så förbaskeligt!
imorgon äre kickoff på bryggan, det kommer nog bli skoj :)
nomnom. ser fram emot sommaren! kommer bli så sjukt bra!
hah, sitter och är psykolog åt två av mina vänner på samma gång så jag
vet knappt vad jag bloggar om, men det var väl mest att jag är hemma i arvika och saknar nemo som
var relevant.
sen har jag lovat thomas att prova äta gröt eller soppa med händerna och filma och lägga upp här.
så kommer det upp ett väldigt wierd inlägg någon dag så vet ni varför!
Do you feel like a man when you push her around?
Do you feel better now as she falls to the ground?
Well, I'll tell you my friend, one day this world's going to end.
As your lies crumble down, a new life she has found.
Face down in the dirt she said "This doesn't hurt."
She said "I've finally had enough."
jag saknar honom så förbaskeligt!
imorgon äre kickoff på bryggan, det kommer nog bli skoj :)
nomnom. ser fram emot sommaren! kommer bli så sjukt bra!
hah, sitter och är psykolog åt två av mina vänner på samma gång så jag
vet knappt vad jag bloggar om, men det var väl mest att jag är hemma i arvika och saknar nemo som
var relevant.
sen har jag lovat thomas att prova äta gröt eller soppa med händerna och filma och lägga upp här.
så kommer det upp ett väldigt wierd inlägg någon dag så vet ni varför!
Do you feel like a man when you push her around?
Do you feel better now as she falls to the ground?
Well, I'll tell you my friend, one day this world's going to end.
As your lies crumble down, a new life she has found.
Face down in the dirt she said "This doesn't hurt."
She said "I've finally had enough."
onsdag 18 maj 2011
ett helt apotek
trofan det, jag har ett helt apotek hemma nu.
helt galet.
har iallafall smärtstillande i alla dess former och styrka!
så nu klarar jag mig nog tills jag är frisk.. vilket jag förhoppningsvis blir innan söndag.
då jag ska på kickoff på brygga :) vilket jag ser fram emot som tusan.
så då får jag fanimej vara frisk.
för övrigt, har jag supertråkigt här i torsby.
men det har inte vore jättehemskt iallafall.
som sagt, det kunde varit värre.
rätt skönt, konstigt nog, att få vara hemma och bara sova hela dagarna.
och bara ta det lugnt. märks att jag är sjuk, huhu.
jag tror att jag ska köpa spotify premium. iallafall en månad. tror jag.
det verkar värt.
och min mun smakar rutten häströv och allt jag stoppar i den smakar likadant.
(inga perversa tankar nu era äckel!)
såren börjar dra ihop sig så det gör pissont, men det skrev jag i förra inlägget så blabla.
nu ska jag försöka äta mos. wii..
helt galet.
har iallafall smärtstillande i alla dess former och styrka!
så nu klarar jag mig nog tills jag är frisk.. vilket jag förhoppningsvis blir innan söndag.
då jag ska på kickoff på brygga :) vilket jag ser fram emot som tusan.
så då får jag fanimej vara frisk.
för övrigt, har jag supertråkigt här i torsby.
men det har inte vore jättehemskt iallafall.
som sagt, det kunde varit värre.
rätt skönt, konstigt nog, att få vara hemma och bara sova hela dagarna.
och bara ta det lugnt. märks att jag är sjuk, huhu.
jag tror att jag ska köpa spotify premium. iallafall en månad. tror jag.
det verkar värt.
och min mun smakar rutten häströv och allt jag stoppar i den smakar likadant.
(inga perversa tankar nu era äckel!)
såren börjar dra ihop sig så det gör pissont, men det skrev jag i förra inlägget så blabla.
nu ska jag försöka äta mos. wii..
dag 6 - 9 halsmandelsoperation
ja, jag har mått helt okej. förutom att jag har haft sjukt ont i öronen så jag inte har kunnat svälja något i stort sett.
har dock lyckats få i mig gröt till frukost och även 1,5 pannkaka.. sen igår fick jag i mig lite mosad potatis i brunsås med kokta morötter :)
men idag, får jag knappt i mig kräm.
för i helvete vad ont det gör i öronen, dock äre inte hela tiden nu. utan bara när jag sväljer eller pratar.
så det är positivt!
inte många dagar kvar tills jag ska vara frisk!
och jag känner fortfarande att det kunde ha varit värre, så det är ingenting jag inte kan hantera.
(förutom kanske mitt humör, det är illa va lättirriterad jag är för tillfället)
har dock lyckats få i mig gröt till frukost och även 1,5 pannkaka.. sen igår fick jag i mig lite mosad potatis i brunsås med kokta morötter :)
men idag, får jag knappt i mig kräm.
för i helvete vad ont det gör i öronen, dock äre inte hela tiden nu. utan bara när jag sväljer eller pratar.
så det är positivt!
inte många dagar kvar tills jag ska vara frisk!
och jag känner fortfarande att det kunde ha varit värre, så det är ingenting jag inte kan hantera.
(förutom kanske mitt humör, det är illa va lättirriterad jag är för tillfället)
lördag 14 maj 2011
dag 1 till 5 - halsmandelsoperation
Jag tänkte såhär, jag är lite.. eller ja. relativt hypokondrisk av mig.
och det hjälpte mig en hel del med att läsa på om halsmandelsoperationer och andras upplevelser.
Så, nu ska jag faktiskt dela med mig av min erfarenhet! vilket absolut inte var så farligt som jag trodde.
Dag 1 - Operation
Tisdag den tionde maj, skulle befinna mig på karlstad centralsjukhus för min tonsillektomi klockan 10.30.
Jag kom dit runt 10 och fick stå i kö vid entrén och berätta att jag var där. Sen när jag kom till själva avdelningen fick jag sitta i kö där också, när jag väl kom in fick jag lite tabletter mot smärtan efteråt och illamåendet (efter narkosen och fastan från midnatt) de gav mig några riktigt snygga sjukhuskläder, mjukisbyxor, en lång vit kortärmad skjorta och sen även en grön lång skjorta att sätta över den. sen får vi ju inte glömma de ytterst vackra strumporna som gick upp till höften. har nog aldrig känt mig så sexig i hela mitt liv..
hursomhelst, så pratade jag lite med min kirurg innan om tabletter och överkänslighet osv. Sen fick jag vänta i väntrummet i ungefär en halvtimme och då var klockan 12.15 ungefär när narkosläkaren kom och hämtade mig.
jag följde med honom och fick lägga mig i ett rum medans de kopplade på EKG och kollade blodtryck. De hade även koll på hur mycket luft jag andades in, vet inte vad det hette men det var en klämma i pekfingret! Efter det satte han i dropp i handen, och även igenom där sprutade han i sömnmedlet. Det gjorde mindre ont än vad jag trodde att sätta i droppet, men när sömnmedlet började sprida sig i armen, då började först handen krampa som tusan. De satte på mig en syrgasmask, sen krampade hela armen så tårarna kom, sen minns jag inte så mycket mer.
Jag vaknade och kunde inte kolla, allt var svart. Minns att jag sa "är jag redan klar?" Så sa dem att jag var det. Och det andra jag sa var "det gör inte så ont som jag trodde" då skrattade läkaren och bad mig att hjälpa mig att flytta på mig till andra båren så de kunde skjutsa mig till uppvakningen.
Då jag somnade igen efter jag hade flyttat på mig så vaknade jag efter vad jag tyckte var en sekund senare, tiden går verkligen fort när man är sövd, så satte jag mig upp i sängen och sa att jag mådde bra och att det inte gjorde så ont. Då sa de att det var viktigt att jag låg ner och skulle försöka sova, jag berättade att jag inte skulle kunna sova för jag var inte så trött. Då fick jag tramadol i mitt dropp och så somnade jag efter fem minuter, efter några timmar senare, runt 15.25 tror jag att klockan var när jag kollade så fick jag prova att gå på toa. De flyttade mig till uppvakningen och där fick jag ligga i någon timme och prata med doktorn, ringa mamma osv. Märkte även att smaken i munnen inte är som den brukar vara just för tillfället för jag fick en piggelin som inte smakade piggelin, det var rätt skönt att få i sig något ändå! Det gick sakta men säkert. Efter jag hade fått i mig den så fick jag prova lite kräm, det var helt underbart! Så efter två tallrikar kräm och en piggelin fick jag åka ner till patienthotellet med en stor låda citodon. Min bästa vän kom även och hälsade på mig, och jag var såpass pigg att hon kunde köra runt mig i rullstolen mamma hade tagit med till uppvaket, så vi utforskade sjukhuset på kvällen, sen somnade jag rätt fort.
Dag 2 - Hungrig
Vaknade på natten av att jag hade lite ondare, så jag gick upp, tog två citodon och gick och la mig igen. Jag vaknade några gånger till under natten och kallsvettades så jag var sjöblöt på morgonen. Citodonen hade inte verkat hjälpt. Vi gjorde oss iordning och tog rullstolen ner till frukosten och jag har aldrig någonsin velat ha riktig mat så mycket som jag ville då, försökte äta yoghurt när mamma satt och åt en massa gott. Kände att yoghurten inte ville ner, för det gjorde alldeles för ont så det fick bli att dricka nyponsoppa. Vi gick upp till avdelning 16 där mina sköterskor satt och de kollade mig i halsen och sa att det såg bra ut och jag kunde åka hem. Vi påpekade det där med att jag inte kunnat sova för citodonen inte hade hjälpt, då fick vi utskrivet diklofenak/voltaren som jag skulle ta i samband med citodonen. Vi hämtade ut detta innan vi åkte hem till Torsby. Jag kom hem, tog två citodon och en diklofenak. Det tog inte mer än 30 minuter innan allt började snurra och jag blev så trött så jag inte kunde hålla ögonen öppna. Vaknade och försökte äta glass och smoothie, det gick bra!
Dag 3 - Gallstensanfall
Hade rullat runt i sängen och haft ont hela natten, dock inte lika hemskt som första natten. Så det betydde att tabletterna hjälpte! Skönt! Var fruktansvärt positiv över att det verkade gå så himla bra, jag hade inte alls så ont som jag hade väntat mig att ha, jag minns att jag jämförde smärtan denna dagen.. Jag sa att just nu, när jag har två citodon och en diklofenak i mig, så känns det bara som en vanlig streptokocker! Och det är ju inte så farligt! Jag var helt överlycklig! Men, precis efter det så blev jag trött och somnade fast jag försökte hålla mig vaken för att se filmen jag höll på att titta på, fick gå upp och lägga mig i sängen. Sov till klockan var ungefär fem. Då vaknade jag och mådde rätt illa, tänkte inte mer på det så jag gick ner och fick en smoothie och lite senare fick jag äggröra av mamma, det var sjukt gott att få i sig lite mer, "fast" föda. När jag hade ätit det så blev jag mer illamående så jag gick upp och la mig en stund till. Kunde inte sova så jag gick ner och spelade yatzy med mamma och peter. Efter ett tag så åker vi till Peters föräldrar och spelar yatzy med dem, ja, det är inte så roligt här i torsby så det finns inte så mycket mer att göra, vi sitter där och spelar och jag känner hur det börjar krampa i magen. Efter krampen, så känner jag att jag blir jättevarm och känner hur svettig jag blev på bara några sekunder. Så jag vacklar till toan och väl därinne håller jag på att spy, klarade dock inte, tack å lov. Men när jag sitter där på golvet så känner jag att jag blir jättetrött och att svetten rinner i pannan. Ställer mig upp och vacklar ut igen, mamma ser ut som hon sett ett spöke. Och alla andra håller med henne, jag var tydligen likblek. Vi åkte hem, väl när bilen stannat flyger jag ut ur bilen och sjunker ner på backen och börjar gråta för jag hade så sjukt ont i magen. Jag kunde inte ens stå raklång. Fick gå böjd framåt och upp för trappan in till mitt sovrum, la mig i sängen och låg absolut stilla tills det gick över, sen somnade jag.
Dag 4 - Trumhinnan
Mamma hade pratat med doktorn om vad som hade hänt med mig dagen innan, han hade sagt att jag hade fått ett gallstensanfall vilket inte var ovanligt när man åt så mycket tabletter som jag gör. Han sa att jag skulle försöka sluta med citodonen och ta panodil och ipren istället, eftersom min mage var så känslig. Det var ju, betryggande. Så jag valde i stort sett mellan pest och kolera kändes det som, då jag var rädd att jag skulle få ont i halsen när jag slutade äta smärtstillandena som jag hade fått utskrivet, men gallstensanfall var inte det roligaste.Dagen gick, och jag åt bara panodil. Lite senare mot kvällen gav jag upp och tog en diklofenak och hoppades på det bästa. Det gick bra, och det tog av udden av smärtan som tur var. Vilade ett tag och fick sedan besök av Thomas. Vi spelade monopol för omväxlings skull, och så började jag gäspa.. Det kändes som att huvudet skulle sprängas på mig! Trumhinnorna värkte som, ja, som att de skulle sprängas. Det gör sjukt ont att gäspa, det hade jag inte förväntat mig alls. Så, jag fick helt enkelt försöka att inte gäspa, vilket inte var det lättaste att göra.
Dag 5 - Aj
Imorse vaknade jag och hade jätteont i halsen, det visar sig att jag har något virus samtidigt för jag har virusblåsor bredvid skorporna från operationen. Fick knappt i mig kräm imorse, men efter många om och men! Visade sig även att panodilen jag hade försökt svalt vid åtta imorse inte hade hamnat i rätt hål så den kom upp tillbaka när jag åt, det var himla skoj. Det var fruktansvärt obehagligt må jag säga. Hur som helst köpte mamma hem ipren till mig så nu äter jag det, panodil och diklofenak och det tar bort det mesta! Jag känner fortfarande att det kunde vart värre! Jag mår helt okej förutom att jag är uttråkad till max och att det är jobbigt att svälja. Jag hade förväntat mig att jag skulle bli sängliggande och inte orka röra på mig medan jag fick stolpiller för allt. Och jag ångrar absolut inte att jag gjorde det, så fruktansvärt .. värt! Är väldigt glad över att jag äntligen fått bort dem :)
Nu ska jag försöka vila lite innan Peter och Söllvi kommer på besök!
Sen ska jag äta glass! Nomnom
och det hjälpte mig en hel del med att läsa på om halsmandelsoperationer och andras upplevelser.
Så, nu ska jag faktiskt dela med mig av min erfarenhet! vilket absolut inte var så farligt som jag trodde.
Dag 1 - Operation
Tisdag den tionde maj, skulle befinna mig på karlstad centralsjukhus för min tonsillektomi klockan 10.30.
Jag kom dit runt 10 och fick stå i kö vid entrén och berätta att jag var där. Sen när jag kom till själva avdelningen fick jag sitta i kö där också, när jag väl kom in fick jag lite tabletter mot smärtan efteråt och illamåendet (efter narkosen och fastan från midnatt) de gav mig några riktigt snygga sjukhuskläder, mjukisbyxor, en lång vit kortärmad skjorta och sen även en grön lång skjorta att sätta över den. sen får vi ju inte glömma de ytterst vackra strumporna som gick upp till höften. har nog aldrig känt mig så sexig i hela mitt liv..
hursomhelst, så pratade jag lite med min kirurg innan om tabletter och överkänslighet osv. Sen fick jag vänta i väntrummet i ungefär en halvtimme och då var klockan 12.15 ungefär när narkosläkaren kom och hämtade mig.
jag följde med honom och fick lägga mig i ett rum medans de kopplade på EKG och kollade blodtryck. De hade även koll på hur mycket luft jag andades in, vet inte vad det hette men det var en klämma i pekfingret! Efter det satte han i dropp i handen, och även igenom där sprutade han i sömnmedlet. Det gjorde mindre ont än vad jag trodde att sätta i droppet, men när sömnmedlet började sprida sig i armen, då började först handen krampa som tusan. De satte på mig en syrgasmask, sen krampade hela armen så tårarna kom, sen minns jag inte så mycket mer.
Jag vaknade och kunde inte kolla, allt var svart. Minns att jag sa "är jag redan klar?" Så sa dem att jag var det. Och det andra jag sa var "det gör inte så ont som jag trodde" då skrattade läkaren och bad mig att hjälpa mig att flytta på mig till andra båren så de kunde skjutsa mig till uppvakningen.
Då jag somnade igen efter jag hade flyttat på mig så vaknade jag efter vad jag tyckte var en sekund senare, tiden går verkligen fort när man är sövd, så satte jag mig upp i sängen och sa att jag mådde bra och att det inte gjorde så ont. Då sa de att det var viktigt att jag låg ner och skulle försöka sova, jag berättade att jag inte skulle kunna sova för jag var inte så trött. Då fick jag tramadol i mitt dropp och så somnade jag efter fem minuter, efter några timmar senare, runt 15.25 tror jag att klockan var när jag kollade så fick jag prova att gå på toa. De flyttade mig till uppvakningen och där fick jag ligga i någon timme och prata med doktorn, ringa mamma osv. Märkte även att smaken i munnen inte är som den brukar vara just för tillfället för jag fick en piggelin som inte smakade piggelin, det var rätt skönt att få i sig något ändå! Det gick sakta men säkert. Efter jag hade fått i mig den så fick jag prova lite kräm, det var helt underbart! Så efter två tallrikar kräm och en piggelin fick jag åka ner till patienthotellet med en stor låda citodon. Min bästa vän kom även och hälsade på mig, och jag var såpass pigg att hon kunde köra runt mig i rullstolen mamma hade tagit med till uppvaket, så vi utforskade sjukhuset på kvällen, sen somnade jag rätt fort.
Dag 2 - Hungrig
Vaknade på natten av att jag hade lite ondare, så jag gick upp, tog två citodon och gick och la mig igen. Jag vaknade några gånger till under natten och kallsvettades så jag var sjöblöt på morgonen. Citodonen hade inte verkat hjälpt. Vi gjorde oss iordning och tog rullstolen ner till frukosten och jag har aldrig någonsin velat ha riktig mat så mycket som jag ville då, försökte äta yoghurt när mamma satt och åt en massa gott. Kände att yoghurten inte ville ner, för det gjorde alldeles för ont så det fick bli att dricka nyponsoppa. Vi gick upp till avdelning 16 där mina sköterskor satt och de kollade mig i halsen och sa att det såg bra ut och jag kunde åka hem. Vi påpekade det där med att jag inte kunnat sova för citodonen inte hade hjälpt, då fick vi utskrivet diklofenak/voltaren som jag skulle ta i samband med citodonen. Vi hämtade ut detta innan vi åkte hem till Torsby. Jag kom hem, tog två citodon och en diklofenak. Det tog inte mer än 30 minuter innan allt började snurra och jag blev så trött så jag inte kunde hålla ögonen öppna. Vaknade och försökte äta glass och smoothie, det gick bra!
Dag 3 - Gallstensanfall
Hade rullat runt i sängen och haft ont hela natten, dock inte lika hemskt som första natten. Så det betydde att tabletterna hjälpte! Skönt! Var fruktansvärt positiv över att det verkade gå så himla bra, jag hade inte alls så ont som jag hade väntat mig att ha, jag minns att jag jämförde smärtan denna dagen.. Jag sa att just nu, när jag har två citodon och en diklofenak i mig, så känns det bara som en vanlig streptokocker! Och det är ju inte så farligt! Jag var helt överlycklig! Men, precis efter det så blev jag trött och somnade fast jag försökte hålla mig vaken för att se filmen jag höll på att titta på, fick gå upp och lägga mig i sängen. Sov till klockan var ungefär fem. Då vaknade jag och mådde rätt illa, tänkte inte mer på det så jag gick ner och fick en smoothie och lite senare fick jag äggröra av mamma, det var sjukt gott att få i sig lite mer, "fast" föda. När jag hade ätit det så blev jag mer illamående så jag gick upp och la mig en stund till. Kunde inte sova så jag gick ner och spelade yatzy med mamma och peter. Efter ett tag så åker vi till Peters föräldrar och spelar yatzy med dem, ja, det är inte så roligt här i torsby så det finns inte så mycket mer att göra, vi sitter där och spelar och jag känner hur det börjar krampa i magen. Efter krampen, så känner jag att jag blir jättevarm och känner hur svettig jag blev på bara några sekunder. Så jag vacklar till toan och väl därinne håller jag på att spy, klarade dock inte, tack å lov. Men när jag sitter där på golvet så känner jag att jag blir jättetrött och att svetten rinner i pannan. Ställer mig upp och vacklar ut igen, mamma ser ut som hon sett ett spöke. Och alla andra håller med henne, jag var tydligen likblek. Vi åkte hem, väl när bilen stannat flyger jag ut ur bilen och sjunker ner på backen och börjar gråta för jag hade så sjukt ont i magen. Jag kunde inte ens stå raklång. Fick gå böjd framåt och upp för trappan in till mitt sovrum, la mig i sängen och låg absolut stilla tills det gick över, sen somnade jag.
Dag 4 - Trumhinnan
Mamma hade pratat med doktorn om vad som hade hänt med mig dagen innan, han hade sagt att jag hade fått ett gallstensanfall vilket inte var ovanligt när man åt så mycket tabletter som jag gör. Han sa att jag skulle försöka sluta med citodonen och ta panodil och ipren istället, eftersom min mage var så känslig. Det var ju, betryggande. Så jag valde i stort sett mellan pest och kolera kändes det som, då jag var rädd att jag skulle få ont i halsen när jag slutade äta smärtstillandena som jag hade fått utskrivet, men gallstensanfall var inte det roligaste.Dagen gick, och jag åt bara panodil. Lite senare mot kvällen gav jag upp och tog en diklofenak och hoppades på det bästa. Det gick bra, och det tog av udden av smärtan som tur var. Vilade ett tag och fick sedan besök av Thomas. Vi spelade monopol för omväxlings skull, och så började jag gäspa.. Det kändes som att huvudet skulle sprängas på mig! Trumhinnorna värkte som, ja, som att de skulle sprängas. Det gör sjukt ont att gäspa, det hade jag inte förväntat mig alls. Så, jag fick helt enkelt försöka att inte gäspa, vilket inte var det lättaste att göra.
Dag 5 - Aj
Imorse vaknade jag och hade jätteont i halsen, det visar sig att jag har något virus samtidigt för jag har virusblåsor bredvid skorporna från operationen. Fick knappt i mig kräm imorse, men efter många om och men! Visade sig även att panodilen jag hade försökt svalt vid åtta imorse inte hade hamnat i rätt hål så den kom upp tillbaka när jag åt, det var himla skoj. Det var fruktansvärt obehagligt må jag säga. Hur som helst köpte mamma hem ipren till mig så nu äter jag det, panodil och diklofenak och det tar bort det mesta! Jag känner fortfarande att det kunde vart värre! Jag mår helt okej förutom att jag är uttråkad till max och att det är jobbigt att svälja. Jag hade förväntat mig att jag skulle bli sängliggande och inte orka röra på mig medan jag fick stolpiller för allt. Och jag ångrar absolut inte att jag gjorde det, så fruktansvärt .. värt! Är väldigt glad över att jag äntligen fått bort dem :)
Nu ska jag försöka vila lite innan Peter och Söllvi kommer på besök!
Sen ska jag äta glass! Nomnom
torsdag 12 maj 2011
halsmandelsoperation ftw
sitter och pinar i mig mosat ägg, det är det förstam"icke-flytande" jag har ätit sedan i måndags.
jag är hungrig!
dock så har jag inte så ont som jag trodde att jag skulle ha och det känns kalasbra!
citodon och diklofenak ftw, blir helt snurrig i skallen och trött :)
men jag berättar lite mer senare för nu ska vi spela yatzy!
hejdooo
jag är hungrig!
dock så har jag inte så ont som jag trodde att jag skulle ha och det känns kalasbra!
citodon och diklofenak ftw, blir helt snurrig i skallen och trött :)
men jag berättar lite mer senare för nu ska vi spela yatzy!
hejdooo
söndag 8 maj 2011
oh romeo, where do you have your juliet
jag gillar fanimej mitt namn. och känns som att jag har använt fanimej väldigt ofta idag.
inte ok.
jag gör iallafall ordning mat nu, spaghetti och bacon, det ska bli kurrikurri namnam.
häääh 8D
eh, imorgon ringer jag! wah.
peppriös. återigen.
hejdå.
mitt namn är fint.
inte ok.
jag gör iallafall ordning mat nu, spaghetti och bacon, det ska bli kurrikurri namnam.
häääh 8D
eh, imorgon ringer jag! wah.
peppriös. återigen.
hejdå.
mitt namn är fint.
videoblogg wtf?
insåg nyss hur fet jag ser ut på filmen, men wtf! who caaaress...
så såg jag även att jag har en fluga i min lägenhet, vart fasiken är flugsmällan?
lördag 7 maj 2011
Villebebis.
uhj. nu äre en sån där kväll när jag vill hem till ambjörby och ville.
men inget utav det är möjligt, då vi inte bor i ambjörby längre,
och för att ville inte finns kvar.
jag älskar dig. du har alltid hört hemma i himlen.
sitter och läser igenom min blogg, återigen.
läser om hur mycket jag har haft ont i halsen.
och fattar inte riktigt att det bara är två dagar kvar nu.
inte klokt.
är glad, nervös och lite rädd. men mest glad.
sen för övrigt, vill jag ta septum.
det är en lutning med 75% på det.
de vore ju inte helt fel.
men aj vad ont det gör i några sekunder!
och blodigt blir det.
uhjamägen.
vi får se vart vägen tar vägen.
nu ska jag lägga mig och läsa min bok jag hämtade på biblioteket igår.
gonattaaah.
men inget utav det är möjligt, då vi inte bor i ambjörby längre,
och för att ville inte finns kvar.
jag älskar dig. du har alltid hört hemma i himlen.
sitter och läser igenom min blogg, återigen.
läser om hur mycket jag har haft ont i halsen.
och fattar inte riktigt att det bara är två dagar kvar nu.
inte klokt.
är glad, nervös och lite rädd. men mest glad.
sen för övrigt, vill jag ta septum.
det är en lutning med 75% på det.
de vore ju inte helt fel.
men aj vad ont det gör i några sekunder!
och blodigt blir det.
uhjamägen.
vi får se vart vägen tar vägen.
nu ska jag lägga mig och läsa min bok jag hämtade på biblioteket igår.
gonattaaah.
fredag 6 maj 2011
saknad och längtan, samma sak?
jag saknar linnea, marre, och resten av hela jävla jb.
"when it was good..." (8)
sen så längtar jag tills på tisdag. när jag ska iväg till karlstad och operera mig.
för vet ni vad, något riktigt äckligt.
jag har ett hål i min vänstra halsmandel, wtf? sure, det kanske är vanligt osv..
men det är ju fanimej stort! och äckligt. och fult och blä!
fyfasiken säger jag bara. därifrån trillade det ur en sån där halsmandelssten igen.
och nu luktar min mun, likadant som mitt töjda öra. hur mysigt är inte det? -.-
borstat tänderna typ fyra gånger nu. meeeeen, förlåt för den uppdateringen.
det var inte freschhh. så, till annat!
min älskade Sofie har kommit hem nu, fick sms runt halv fyra inatt som jag vaknade av där det stod
att hon hade landat i sverige! blev så glad att jag somnade med ett leende på läpparna! waah. romantiskt..
hähä. nej men det känns bra att hon är hemma nu, så slipper jag oroa mig så mycket [v]
och jag har även fått boken till truckkortet. hur jävla badass är inte jag som ska ta truckkort mån tro?
får det gratis via utbildningen så det kan väl vara bra att ha! hoppas bara att jag får köra upp den 7 Juni med säffle-gruppen, annars blire jobbigt då jag åker till grythyttan när vi egentligen ska köra upp.
Nemo, behöver ett nytt hem. Så om någon vet någon som vill ha en katt, så hör av er.
jag har brist med tid. vilket suger.
eeh.. ja.
jag älskar den här bilden så därför får ni den. nomnom. jensen ackles.
"when it was good..." (8)
sen så längtar jag tills på tisdag. när jag ska iväg till karlstad och operera mig.
för vet ni vad, något riktigt äckligt.
jag har ett hål i min vänstra halsmandel, wtf? sure, det kanske är vanligt osv..
men det är ju fanimej stort! och äckligt. och fult och blä!
fyfasiken säger jag bara. därifrån trillade det ur en sån där halsmandelssten igen.
och nu luktar min mun, likadant som mitt töjda öra. hur mysigt är inte det? -.-
borstat tänderna typ fyra gånger nu. meeeeen, förlåt för den uppdateringen.
det var inte freschhh. så, till annat!
min älskade Sofie har kommit hem nu, fick sms runt halv fyra inatt som jag vaknade av där det stod
att hon hade landat i sverige! blev så glad att jag somnade med ett leende på läpparna! waah. romantiskt..
hähä. nej men det känns bra att hon är hemma nu, så slipper jag oroa mig så mycket [v]
och jag har även fått boken till truckkortet. hur jävla badass är inte jag som ska ta truckkort mån tro?
får det gratis via utbildningen så det kan väl vara bra att ha! hoppas bara att jag får köra upp den 7 Juni med säffle-gruppen, annars blire jobbigt då jag åker till grythyttan när vi egentligen ska köra upp.
Nemo, behöver ett nytt hem. Så om någon vet någon som vill ha en katt, så hör av er.
jag har brist med tid. vilket suger.
eeh.. ja.
jag älskar den här bilden så därför får ni den. nomnom. jensen ackles.
och ni får även min månbild som jag har tagit, för att den är snygg och jag är stolt.
klicka för större bild.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)