98:a inlägg!?

Detta är mitt 98:e inlägg i år, hur sjutton hände detta?

förra året skrev jag 272 inlägg, året innan det 266st.

skrev tillochmed 126st 2008! 

har väl vart ett hektiskt år antar jag,
eller så har det inte hänt något värt att berätta.
either way, på måndag åker jag hem.

norge var inte riktigt min grej. 

det känns bra.

jag är fortfarande sjuk, börjar tro att jag är allergisk mot vintern.

haha, ge mig sommar, sol och festival!
sommaren 2012, hoppas fanimej att du blir bra!

sen har jag även planer för hösten som ja hoppas så innerligt på,

men mer om det lite senare!

nu är det dags att sova, upp och hoppa 05.30 imorgon!

hejro.

sånt där videoinlägg..

eheepp.

you've got my heartbeat running away.

och än en gång har julen kommit alldeles för snabbt.
nästa lördag, är det julafton.
det är kallt och en halvmeter snö i Trysil, superbra.
dock saknar jag Sverige väldigt mycket.
fast det råder vi bot på, på måndag åker jag nämnligen hem till Torsby
tills på fredag. så blir att fira jul lite tidigare än vanligt.

förövrigt ställde jag mig på snowboarden igår, för första gången på flera år.
det gick hyfsat bra, måste bara skaffa mig en hjälm innan nästa gång. haha.
trillade tämle bra förstår ni, har ont i hela kroppen idag.
nackmusklerna är inte mina vänner, de låter mig knappt lyfta upp huvudet.
så, till alla er som tycker att använda hjälm är töntigt, eller fult,
förstör frisyren eller vad sjutton som helst.
hjälm är coolt.

Novelltime.

Här kommer en novell från JB-tiden som jag tänkte dela med er!

om ni läser får ni gärna kommentera och säga vad ni tycker c:

Det var en tidig morgon och Linnéa tittade ut genom fönstret. Det var frost på backen och nästan alla blommorna hade dött, Linnéa kände depressionen som kylde henne. Hon rös till och gick bort ifrån fönstret, hon satte sig vid skrivbordet och tände lampan och började rita. Efter en stund så knackar det på dörren, hennes pappas kompis kommer in, Roger heter han, och han är skitfull som vanligt. Hon vet vad som kommer att hända, han kommer in säger hur fin hon är och kramar om henne, klappar henne på huvudet och går därifrån, sedan kommer hon höra hur hennes pappa och Roger sitter nere i soffan och skriker halsen av sig om hur underbar hon är. Roger tittar på henne och ler, sedan händer det som hon trodde, han kramar henne och klappar henne på huvudet sedan går han. Linnéa förstår inte varför hennes pappa alltid ska vara full, eller varför Roger alltid är här. Hennes pappa vet ju hur obehagligt hon tycker att det är när han håller på som han gör. Tar på henne när hennes pappa inte ser, viskar i hennes öra saker som inte barn borde höra. Men hon är van, det här har fortgått ända sen hon var tolv, nu är hon snart arton. Ända sen hon var tio har det bara varit hon och hennes pappa, det var då hennes mamma dog i lungcancer. Linnéas pappa hade tagit det jättehårt, han hade låst in sig på sitt rum och hon hade hört hur han grät, grät dag och natt, dygnet runt. Det fanns ingenting hon kunde göra för att trösta honom heller, hon visste inte vad hon skulle säga, när hon väl sa något så skrek han bara på henne och sa att det var hennes fel. Att Linnéa hade dragit ut henne för att leka i snön, fastän hon visste att hon var sjuk. De hade åkt pulka och rullat runt i snön, sen reste hon sig inte upp igen, Linnéa hade frågat hur hon mådde men hon fick inget svar. Hon skakade på henne men hon rörde sig inte, då hade hon börjat gråta och skrikit. Det hade kommit fram en främmande man och hjälpte henne och sa att allt skulle bli bra, att hennes mamma skulle klara sig. Han hade ringt ambulansen och även hennes pappa och sa att de skulle mötas på sjukhuset och att han skulle se till så att hans dotter åkte med i ambulansen. Mannen lyfte in Linnéa i ambulansen och tog sedan sin egen bil och följde efter, när de kom fram så var hennes pappa redan där. Linnéa sprang fram och skulle krama honom men han bara knuffade undan henne och följde efter hennes mamma medans han skrek åt henne att hålla sig borta så hon inte skulle orsaka något mer, mannen böjde sig ner och torkade hennes tårar och sa, ”din pappa är bara rädd, han menar inte det han säger. Jag är säker på att han älskar dig och inte vill att du ska hålla dig borta.” sedan kramade han henne. Han hade suttit på sjukhuset och väntat med Linnéa ända till hennes pappa kom ut igen, han tackade mannen som sedan gick. Han grep tag i Linnéas armar och sa att hon skulle sluta gråta, att det var hennes fel att hon var död. Den dagen var Linnéas tioårs dag, det var även den dagen hon slutade gråta. Det hade inte gått en dag utan att hon tänkte på sin mamma, och varenda dag skyllde hon på sig själv. Hennes pappa och Roger satt nere i soffan och var fulla som svin en onsdag kväll, och hennes mamma var död. Allt var hennes fel. Om hon inte hade tjatat på sin mamma att få gå ut och åka pulka, eller om hon aldrig hade funnits. Då skulle hennes mamma fortfarande finnas, och hennes pappa skulle vara glad, och nykter. Då skulle hon slippa dessa antastningar som Roger utsatte henne för. En plötslig krasch avböjde hennes tankar för att tänka mer på det, hon öppnade dörren och hörde hur hennes pappa klagade över hur dåligt glas sitter i handen nu för tiden, och hur Roger skrattade och höll med. Linnéa gick ner för trappan och rakt in i köket, hon hällde upp ett glas vatten och la i en treo, hon trodde hennes huvud skulle dunka sönder. När hon hade druckit upp så ställde hon glaset i diskhon och gick ut i vardagsrummet där de satt. De slutade skratta och tittade på henne, Roger vände sig mot hennes pappa och sa med sluddrig röst, din dotter är den finaste kvinna jag har sett. Linnéa lyssnade inte utan började plocka upp de största glasskärvorna och sopade upp de mindre.  Hon hoppades att de inte skulle säga något mer, utan att de bara skulle vara tysta och låta henne vara ifred. Hon ställde sig upp och skyndade sig därifrån. Hon la ifrån sig glasskärvorna i en tom mjölkkartong, vek ihop den och kastade den i soporna.  Linnéa kände hur en tom tystnad spred sig inom henne, allt som hade varit vid liv och dunkat och låtit, hade helt plötsligt tystnat. Hon stod ute på trottoarkanten och hörde tystnaden, det enda som hördes var när vinden susade i träden så att löven rasslade till. 

nu är det försent.

hemmaliggande idag.
huvud- och öronvärk ftw.
sjukt tråkigt att ligga här helt ensam hela dagen..
går på treo, muskelsalva och halstabletter idag!
men jag ska bannemig bli frisk till imorgon.
tänkte jobba men tydligen blev jag sjukskriven imorgon med? hm.
sen är det inflyttningsfest för några i personalen, kanske iväg till sälen efter det.
på måndag är det kickoff! party ppl everywhere.
måste bara bli frisk.

hur som helst, mina roomies är hur jäkla bra som helst.
vi kommer bra överrens och alla respekterar alla.
fem månader kommer gå supersnabbt.

Vettigt trams.

Haha, sitter och lyssnar på några Värmländska killars podcast och jag kan inte sluta skratta.
härliga människor! lyssna vetja, http://vettigttrams.se/
"Det kan va till fördel att undvika sånt som sprider sig och dödar folk liksom."

kinecting.

två slappdagar var det som behövdes måste jag säga.
igår blev det bowling och mat. vi hann inte dit innan bubbelpoolen stängde.
det får bli nästa helg!
idag har det vart kinect för hela slanten.
konditionsboxning för min del och gymspel för alla andra!
haha, så nu blir det dusch och fixa liftkort, antagligen.
imorgon blir det jobb från 12 - 16 värt.
så hejrå!

bra musik n'stuff

My heart's a stereo
It beats for you, so listen close
Hear my thoughts in every note


Make me your radio
And turn me up when you feel low
This melody was meant for you
Just sing along to my stereo


haha, Isabelle sitter och spelar "fuck my brains out.. nanana.. fuck my brains out"
låter som att någon redan gjort det tbh :[
hur som helst, vi är påväg ut och bowla på jobbet, sen på personalfest!
vi får väl se hur det blir, är så trött så jag kommer nog somna medans jag bowlar.. illa.

btw, Isabelle är haj på xbox fitness! eller...?

bästa-vän-saknad

Idag har jag saknat min bästa vän så otroligt mycket,
har gått en hel dag utan att kunna prata med henne.
Helt otroligt.
Hur som helst, så har vi gått rundvandring och jag känner mig inte helt vilse!
det är bra för å va mig :)
men klockan står på 04.30 och det tar emot. hah så ska nog sova snart.

pussss