. lägg ner

Jag kan inte känna mina hjärtslag,
jag kan knappt höra mina andetag längre.
Varför fortsätta kämpa när man inte har något att kämpa för?
Jag försöker lyfta armen, men kroppen tycks inte vilja reagera.
Min motivation är slut. Jag orkar inte mera.
Har bara gett upp allt. Lagt ner allt som går att lägga ner.
Jag vill inte mer.
Jag vill vara en sten, en helt vanlig grå sten
som bara ligger på marken och ser allmänt grå ut.
Det skulle vara perfekt.
Låt mig slippa.

15/12-08

Jag är bara en liten flicka som inte vet vad hon ska göra med sitt liv.

Det enda jag är bra på är att krossa folks hjärtan.
Hur ska jag klara mig i denna grymma värld,
man kommer inte långt på hjärtesorg.
Lillflickan mår inte bra av det här,
man kan höra henne gråta och skrika hela natten ut.
Hon drömmer mardrömmar. Mardrömmar som plågar henne till döds.
Ansikten som bränts fast på hornhinnan från deras krossade drömmar.
Flickan går igenom mörka hallar och stängda dörrar.
Hon har gett upp allt som heter liv, hon orkar inte mera.
Steg för steg hon tar, eller ska jag säga att hon vacklar?
Hon trillar snart ihop av alla känslor och sorger hon bär inombords.
Den lilla flickan, att hon kan få plats med så många tankar och känslor samtidigt
som hon inte tänker på någonting alls.
Om jag inte visste bättre så skulle jag tro att hon snart går sönder av övertrassering.
Det finns så många frågor jag vill ställa denna veka gestalt,
hur känns det att fortsätta gå när man inte längre känner sina ben.
vad har hänt med dig, när det slutade såhär.
Vem bär ansvaret för detta elände.
Hennes läppar rör sig, men ut kommer det ett främmande språk
som jag inte riktigt kan tyda.
Det enda jag hör är smärtan hon uttrycker, det gör ont i öronen.
Ultraljud tjuter i öronen och hon tappar fotfästet.
När hennes tunna kropp slår i golvet hörs ett ljudligt knak
och flickan blir liggandes orörlig på golvet.
Nu är äntligen hennes lidande borta. Sorgligt men behövligt.

15/12-08

_______________________________________

Du får kalla mig emo om du vill, för vet du vad?
Jag orkar inte bry mig. Om du nu inte redan förstått det.


Idag mår jag väl lite bättre dock.. Eller jag vet inte.
Jag har ingen aning om något längre.
Allt är bara .. nej jag orkar inte helt enkelt >.<

_______________________________________

Nu är det bara ca två veckor kvar :3

På lördag åker jag hem till Ambjörby/Backa.
Det är behövligt, för jag saknar Ville så sjukt mycket.
Jag behöver honom nu, vill ha hans mjuka päls intill min kropp.
Hans päls kittlande i min näsa.
Och det där dova kurrandet nära öronen..
Nej, usch vad jag saknar honom.

< 3

. puss